Eller en flodhäst, elefant lr nåt annat stort djur. Jabba the Hut är väl inget djur, men ändå. Känner mej så just nu. Uppsvälld, fet och jävligt irriterad. Och less på mej själv, som inte orkar ta tag i saker och ting.
Börjar fan tro att jag har nåt fel faktiskt. Jag äter lite, jag äter mycket, jag äter inte alls och motionerar på, men syns ingenting. På andra märks det. Dom rasar i vikt som hejsan minsann. Hur fan gör dom då?
Säj inte att jag ska tycka om mej själv ändå, för det gör jag inte. Jag spyr inombords åt mej själv, och det är inte många dar i veckan jag ser mej i spegeln och tycker jag ser ok ut.
Gammal som jag är, så kan jag stirra mej blind på dagens ideal med vikt och form. Jag sveps med av floden av trådsmala modeller, bantningstips och träningstips. Förstår att tonåringar kan bli förvirrade av det, för det blir jag.
Övervikt är inte särskilt bra på nåt sätt, inte undervikt heller, men ändå är det dit så många strävar. Även jag periodvis, och jag vet hur lätt det kan vara att trilla dit i självsvält. Mycket ångest och annat får man på köpet. Ändå skulle jag kunna göra det igen. men jag vet också att jag inte har tillräckligt med viljestyrka för att göra det.
Det finns inga genvägar, men ändå slutar man inte att leta efter dom........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar