Trött, trött, trött. Höstmörkret tar musten ur mej. Vill ju bara sova så fort det blir mörkt. Hade vart gott det, men då vaknar jag väl vid 2-3 snåret. Fast å andra sidan är det ju fortfarande mörkt då, så det kanske går att somna om.
Nog om den funderingen...... :)
Dagarna rullar på, jobbet rullar på. Häromdagen tappade vi en vårdtagare. Han hade varit sjuk länge, så det var skönt att han fick somna in.
Hur man än förbereder sig, blir det lika chockartat på nåt vis ändå. Ändå ser jag gamla och sjuka varje dag jag jobbar.
Och ibland blir det den mest oväntade som försvinner.
Och just nu kockar Per Morberg nåt grytaktigt i en gigantiskt moorika. Vet inte riktigt hur det stavas som. Möjligen kan det vara en gigantisk wok-panna. Det ser gott ut, det han kockar till iaf.....
På tal om mat, så har jag tappat matlusten helt. Känner mej hungrig, men jag vill inte äta nåt. Just nu lever jag på kaffe och vatten typ. Jättenyttigt, eller mest inte.
Men mat känns inte så aktuellt just nu. Lilla ångest-klumpen i magen finns fortfarande kvar. Och tyvärr, dumt nog, väntar jag på nåt sorts livtecken från personen. Borde inte göra det, jag vet. Borde ju vara glad att det blev som det blev.
Det känns inte lika överjävligt nu, som det gjorde tidigare, men det känns fortfarande jävligt. Ungefär som en tand som det ilar till i ibland.
Snart försvinner det....... :)
Och nu kikar vi vidare på Morberg......
Puss hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar