har jag varit, så kanske det är dags att börja blogga igen. Såg ju att jag inte har varit här sen i februari, tror jag det var. Tyvärr försvann skrivlusten och inspirationen in i all vinter o kyla. Eller kanske man kan säja att den frös inne, o tog en jäkla tid på sig att tina upp.
I sedvanlig urdning sitter jag med min kopp kaffe. Solen skiner efter ett antal dagars regnande, och jag jobbar kvällen idag.
Semesterångesten har kommit och gått. Har mest fått ångest över att höra vad alla människor har pysslat med under sommarn. Målat, snickrat, grejat med allt möjligt. Ångestframkallande om något. Själv har jag mest varit lat, läst ut böcker jag inte har läst, njutit av solen o mått gott.
Kändes bra att börja jobba igen också. Efter några timmar var det som jag aldrig hade varit borta haha.... Och vårdtagarna blev glada också....
Har hunnit med en sommarkursi Fanthyttan hos Terry Evans. En helt otrolig upplevelse måste jag säja. Det är nästan så att man måste uppleva det själv, för det går nästan inte att beskriva. Fortsätting följer nu i september. Det ska bli så häftigt :))
Den stora kärleken fattas fortfarande i mitt liv. Får se om jag lyckas finna honom nång gång. Kanske när jag minst anar det :))
Finns ju en och annan som lockar, men det tar vi nån annan gång......
I korta drag, livet rullar på, jag mår bra just nu, och det känns gott. Så på återseende, gott folk...
Tjing!
I sedvanlig urdning sitter jag med min kopp kaffe. Solen skiner efter ett antal dagars regnande, och jag jobbar kvällen idag.
Semesterångesten har kommit och gått. Har mest fått ångest över att höra vad alla människor har pysslat med under sommarn. Målat, snickrat, grejat med allt möjligt. Ångestframkallande om något. Själv har jag mest varit lat, läst ut böcker jag inte har läst, njutit av solen o mått gott.
Kändes bra att börja jobba igen också. Efter några timmar var det som jag aldrig hade varit borta haha.... Och vårdtagarna blev glada också....
Har hunnit med en sommarkursi Fanthyttan hos Terry Evans. En helt otrolig upplevelse måste jag säja. Det är nästan så att man måste uppleva det själv, för det går nästan inte att beskriva. Fortsätting följer nu i september. Det ska bli så häftigt :))
Den stora kärleken fattas fortfarande i mitt liv. Får se om jag lyckas finna honom nång gång. Kanske när jag minst anar det :))
Finns ju en och annan som lockar, men det tar vi nån annan gång......
I korta drag, livet rullar på, jag mår bra just nu, och det känns gott. Så på återseende, gott folk...
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar